Varför trav,,,,

Jag läste i det senaste numret av Travronden att Victory Tillys mamma Icora Tilly är död. I artikeln får man som läsare en utförlig beskrivning av hennes tävlingskarriär. I artikeln beskrivs också vilken förträfflig mor hon är till sina föl. En viss känsla av Disney infinner sig. Om man däremot sätter in denna hästs levnadshistoria i ett svenskt samhällsperspektiv så blir det en annan bild. Att vi i denna del av världen, i sällskap med andra länder i Norden har vi ett speciellt förhållande till hästhållning. Hästen var och är i vissa sammanhang fortfarande en arbetskamrat på fälten och i skogarna. Den traditionen lever kvar inom travsporten, trav är alltså en folkligt förankrad sport, till skillnad mot annan hästsport. Det finns alltså en djupt rotad tradition att ha ett personligt förhållande till hästar. Icora Tilly var alltså mer än ett avelssto. Frid över henne.
Av denna anledning ser jag oss som kulturbärare och att vi i någon mån förvaltar ett arv genom att torgföra vårt intresse för travsporten. Det är viktigt med den här bloggen, men också enkelradsracet i lärarrummet. Det vi/ni ägnar er åt är i stora stycken en stor och viktig del av svenskt kulturarv och ska inte reduceras till något marginaliserat lallande!
Låt inte borgerlighetens sprättkultur vara normgivande för vad som är kultur och inte. Ta gärna upp detta inom ramen för vad är kultur i en kulturskola, vore intressant och se vad "kulturhökarna" responderade på det. Jag följer gärna den diskussionen.
Anders