Geau oc deux, Locqueneux

Vissa kuskar spelar man bara inte på. Jag ber om ursäkt för Goopmissen, men herregud, att både heta något larvigt och ha ett larvigt odds, då hamnar man inte på min bong. Så är det bara.

Vad övrigt är, är tystand… hade man ju kunnat tro, men nej, jag har knappt börjat. Vi tar det från början: i morse kände familjen Goop att det här, det var en riktigt bra dag. Kaffet smakade gott och brödskivorna i rosten blev sådär riktigt krispiga och sen var det ju det där med hästarna.

Björn skulle delta i alla möjliga lopp men mest spänd var han på de två första. Det enda som grämde lite var att hästarna hade så löjliga namn. Men vad gör man inte.

Så, startsnabeln gick i första loppet och Björn satte iväg. Efter att nästan ha hamnat i dödens och fått käka hjälm barfota ryckte han tussarna vid upploppet och vann med en hel hästlängd. Alla var glada.

Stärkt av vinnartäcket var det dags för nästa sulky. Här blev det knivigare. En kader italienska superkuskar hade anmält sig. Knepig sits, tänkte Björn, dags för specialvapnet. Woo-hoo, peppar i gröten! Målgång och målfoto.

Tredje loppet blev värre, för då satt en fläskig fransman i sulkyn framför. Den egna hästen hette ännu fånigare sak och här hjälpte därmed inga specialtrix. Nix, här satte Lokenö Dominix spiken i kistan med sina skarpa sporrar. Exit Björn, som dock, numerologiförtjust som han ändå är, förtjustes lite över symmetrin. Fem, sex, sju, det hade man ju kunnat räkna ut med lilltåt, vafan.

Under lopp fyra kände sig Björn en smula krasslig. Bättre blev han inte av att se schweinet Schwerin måla in sig på upploppet. På feta odds, dessutom. Dock blev nummersymmetrin fortfarande snygg, om han bara flyttade fokus från startnummer till odds. Så det gjorde han. Björn. Flyttade fokus. (Max hade koll här, dock, konstaterade Björn surt)

Det sprack dock redan i lopp fem, och det var nog där Björns dag gick i stöpet också. Jävla Zorrofan, med nåt jävla urberg i kärran efter kusen, gick in först och han hade också nåt jävla skitodds. Björn, som hade tänkt fira på vipläktaren, började se sig om efter lift hem till Solna.

När lopp sex så slutligen erbjöd ettan som etta, hade Björn lämnat läktaren. Max hadefortfarande koll. Men inte hjälpte det. Av de sjutusennånting spänn som sex rätt hade givit drog ingen hem någonting.

Hur gick det enkelmässigt? Jo, såhär ungefär: Max, Erik och Nikko hade fattat första och sista och tyckte väl att det var ganska logiskt. Håkan fattade åtminstone första hälften. Tobbe fattade sista. Anders och Per hade en helt egen tanke i lopp tre. Således:

A: 3+1+1+2+2+1+2+0+1+1= 14 (102)

E: 1+1+2+4+1+2+2+1+1+2= 17

H: 0+0+3+1+1+1+2+0+1+1= 10

M: 2+1+0+4+0+2+1+0+2+2= 14 (45)

N: 3+3+5+3+2+1+2+1+1+2= 23
P: 3+0+2+1+0+1+1+0+3+1=12 (26)

T: 1+1+x+1+1+0+3+0+2+1= 10

Potten 173 riksdaler och inget annat.

Nicke i fortsatt irriterande ledning. Erik på andra plats. Anders och Max delar bronsplats. Per smyger efter på fjärde plats. Håkan och Tobbe välkomnas upp till tvåsiffrigt.

GLÖM OVANSTÅENDE - korrigerad och uppdaterad enkelsammanfattning ser ut som följer:

A: 3+1+1+2+2+1+2+0+1+1= 14 (102)
E: 1+1+2+4+1+2+2+1+1+3= 18
H: 0+0+3+1+1+1+2+0+1+1= 10
M: 2+1+0+4+0+2+1+0+2+2= 14 (45)
N: 3+3+5+3+2+1+2+1+1+2= 23

P: 3+0+2+1+0+1+1+0+3+1=12 (26)
T: 1+1+x+1+1+0+3+0+2+2= 11

Potten 173 riksdaler och inget annat. (Stämmer det nu, Peppe, eller har jag total dyskalkolik?)

Inga direkta oklarheter, annat än att Håckey bestämt ligger sist. Vafalls?

Vad gjorde Jorma då? Ja, det undrar undertecknad också.

/Max