Darra på manschetten

Jag har läst travtips i många år, jag har följt tränare, kuskar, intresserat mig för stamtavlor och formkurvor. Går hästen barfota? Med skor? Gillar kusen hakar? Norskt huvudlag? Kastrerad?, Foderbyte? Nyvaccinerad? och nyklippt? Hur är banan? är den hård eller lös på ytan, snäva kurvor, långt eller kort upplopp, var ligger utfarten till stallbacken och gillar pållen resor? Spårstatistik? Håller farten ända in i mål? Stänkrädd? Gillar hästen startmetoden? Finns det någon vinnarskalle kvar?
Allt det här kan vägas in och så vinner bästa hästen för dagen, oftast.

Jag tappade helt enkelt "känslan", feelingen, den man har för ett ekipage. Om man står och hänger på banan och ser allt live, då kan jag ju se hur hästen rör sig, vad den utstrålar, öron som klipper, svansen som kvastar, hårremmen glänser. Ja, ni märker hur fort man trillar ner i analysträsket.

Jag försöker hitta tillbaka till känslan, den känslan som gör det lätt att hitta vinnarna när man slår upp programmet, man vet vilka som vinner bara.

Jag lämnade in ett system i torsdag, Örebro V65. Systemet formerades på detta vis.

1- 1,2,5,11

2-7

3-1,5,6,11

4-6

5-2,4,11

6-1,2,3,11

192 rader, 200 pix med inlämning.

5 rätt ingen utdelning, men ett steg i rätt riktning. Så mina herrar på lördag darrar jag inte på manschetten, jag lirar resterande 80 kr vinnare på en kuse. PANG! Den bara vinner!

Eder tillgivne Lucky Looser